Sydostasien

Jag har nu spenderat tre veckor för mig själv på resande fot. För mig själv innebär dock inte att jag har varit ensam. Från första dagen har jag varit omringad av underbara, underhållande, trevliga, och underliga människor. Jag har lärt känna mycket folk med alla tänkbara positiva och negativa personligheter. De flesta personer som reser med bussbolag som Stray eller Kiwi Experience reser på egen hand, vilket passade mig väldigt bra. Många sociala själar som hellre tillbringar en kväll med att lära känna nytt folk, istället för att låsa in sig på rummet och läsa en bok. Personerna på bussen förändras dagligen, i och med att man har möjligheten att hoppa av och på bussen var man vill längs resrutten. Somliga personer är sköna att mista längs vägen, medans man sörjer när personer man tycker om som har glimten i ögat avlägsnar. Jag skiljdes ifrån tjejerna från Göteborg i Queenstown vilket var trist, men jag hoppas ni kom med ert flyg. Till och med Rob tyckte det blev lite tomt på bussen när Team Sweden splittrades och de flesta stannade kvar i Queenstown.

När bussen lämnade Queenstown i söndags var vi enbart tolv personer. Få personer i en liten buss innebär bättre sammanhållning som är positivt. Färden gick mot Christchurch som är den näst största staden i Nya Zeeland. Större delen av dagen spenderades i bussen, med några mat- och fotostopp. Jag tycker personligen Christchurch var en ganska ful och trist stad. En eftermiddag och natt var tillfredsställande nog. Väldigt många hoppade av bussen för att fortsätta sin resa med flyg till Australien. Med endast fyra personer kvar från gårdagen, plockade vi upp en norrman och två fransyskor. Hela sju personer och en busschaufför fortsatte färden mot Kaikoura. En stad känd för valsafarin, kräftfiske och som dessutom erbjuder turister möjligheten att simma med sälar. En liten stad med fina omgivningar, som i stort sett hade en huvudgata. En stad som tilltalade mig, och placerade sig på toplistan över favoritstäder i NZ. Jag gjorde en 2-3 h lång promenad runt en halvö, där man gick förbi en sälkoloni och kunde skåda vilda sälar som simmade och solade på stenar.

Idag har varit en händelselös dag. Vi åkte till Picton och hade några avkopplande timmar innan vi åkte med färjan över till norra ön. Vi är hela tre personer från bussen här i Wellington, varav en åker till Auckland tidigt imorgon. Efter att ha varit omringad av folk hela tiden på bussen kändes det lite tomt när jag kom fram till Wellington. Lite uttråkad slog jag mig ner vid en dator och möttes av ett mail från Nikola. Han var beredd att lämna farmen och undrade om jag hade lust att möta upp honom. Gissa svaret?, slängde på mig headsetet och skypade. Efter några minuter var det spikat och klart. Jag kommer att möta Nikola på järnvägsstationen imorgon klockan 12, och jag är återigen på strålande humör. Jag bor på Nomads Capital som är ett trevligt boende, delar rum med 10 personer och det är fruktansvärt stökigt. Morgondagens planer är att besöka nationalmuseumet innan Nikola anländer, så jag ska försöka komma till sängs lite tidigare. Lika bra att sätta mig vid en dator nu och ladda upp blogginlägget, innan jag har skrivit en hel självbiografi.
 

En tuff och fräsig liten buss.













Kaikoura



Picton

// Fridolf