Sydostasien

Vi har delat upp oss igen men bara for 3 dagar. Nu ar jag i Taupo for att mota upp Johan och Nikola som akt om forsta biten pa nordon med Stray.  Jag akte ner till Taupo en dag tidgare sa jag skulle fa tillfalle att besoka Craters of the Moon och Wairakei Terraces. Pa morgonen regnade det som bara den men som tur var sa klarnade det upp senare.

Craters of the Moon var riktigt haftigt med rykande sprickor och hal i marken overallt. Man fick ga pa en gang bygg av plankor som slingrade sig igenom det vulkaniska omradet. Det finns dock en hake med stallet och det ar lukten.  Efter det drog jag vidare till Wairakei Terraces. Det var en park dar de forsokt aterskapa terrasser och olika vattendrag som har funnits dar. De blev forstorda under ett vulkanutbrott. Det var inte alls lika sevart som Craters of the Moon. Det var fint men det syntes lite for val att det var uppbyggt. Det kanske var jag som forvantade mig nagot helt fel men det kandes som en park med rykande vatten i olika farger.

Nu har Johan och Lukas också varit i Paihia. Bussen gjorde några små stop på vägen upp. Vid ett av stoppen så fick vi chansen att snorkla i ett marin reservat. Det var tyvärr inte sa mycket att ha den dagen på grund av grumligt vatten. Det var lite roligt att få se Kaori trädet som är väldigt stort.

I Paihia hade vi bestämt oss för att göra ett skydive. Det var tänkt att vi skulle göra det någon dag framöver men vädret var så fint så vi bokade in oss direkt. Skydivingen gjorde oss inte besvikna. Vi föll i ca 40 sekunder innan fallskärmen vecklades ut. Känslan under fallet var riktigt underbar. Fast det fria fallet kändes inte som 40 sekunder, tiden bara flög iväg. När fallskärmen hade vecklats ut var det bara att njuta av utsikten. Vi tyckte att bungy jump var läskigare än skydive. När man hoppar bungy jump måste man ta steget ut och hoppa själv under ett skydive är det bara att låta tandemhopparen ta hand om allt.

Nästa tag var vi inbokade på turen upp till Cape Reinga . Under vägen stannade bussen på utkiksplatser för fotografering. Ett av huvudmålen var 90mile beach som bussen åkte en bit på. Efter ett tag kom vi till en plats med stora sanddyner. Där var det dags för nästa aktivitet, sandsurfing. Att åka ner för sanddynerna på en sandboard var riktigt kul. Efter det åkte bussen till Cape Reinga där två hav möts. Efter det påbörjade vi resan tillbaka till Paihia.

Sista dagen så gick vi en promenad genom en skog och ett mangrove träsk till ett vattenfall. Skogen längs med stigen var värdare än slutmålet, vattenfallet. Efter promenaden gick bussen tillbaka till Auckland.

 

 



 

Efter en fantastiskt rolig sista kväll i Aucklands nattliv har jag spenderat den sista dagen på egen hand med att vandra runt i stan och förbereda tankarna på att åka hem. LNJ sprang över ett jobberbjudande igår och ska jobba 3-4 dagar här i Auckland. Jobbtiderna för idag var 14-23 så jag är riktigt nyfiken över hur deras dag har varit. Jag har precis läst ut en bok och har sysselsatt mig hela eftermiddagen med saker för att ej behöva packa väskan. Jag flyger 14.15 lokal tid imorgon mot Kuala lumpor och beräknas komma fram fredag runt 14.00 svensk tid. Kommer spendera cirka 12h på flygplatsen med förhoppningsvis väl fungerande trådlöst internet. Välkomna in på skype om ni har lust att hjälpa mig med att prata bort en timmes väntan på att få gå på planet till Sverige. Som det ser ut just nu verkar det inte vara några förseningar och jag beräknas landa i Sverige 14.15 den 13 december.

Det känns självklart lite vemodigt att behöva lämna LNJ ensamma kvar i Nya Zeeland, nu när sommaren börjar komma på allvar och badsäsongen tar fart. Men jag ser fram emot att läsa på bloggen om deras kommande äventyr nere på södra ön och personligen tycker jag det känns skönt att komma tillbaka till Sverige ett par veckor innan jag rycker in i lumpen. Jag är väldigt belåten med resan och känner att jag har upplevt mycket och varit med om många roliga saker. Nu ska jag hugga tag i att packa väskan innan LNJ kommer hem, så Avslutar bloggandet med en bild på mig med utsikt över Auckland.



// Fridolf

Direkt när vi kom fram till Auckland bestämde vi oss för att efter några dagar förflytta oss till de nordligaste delarna av Nya Zeeland. Vi kollade lite väder för kommande dagar och såg att det verkade lovande för de närmsta dagarna, så vi bokade bussen redan på tisdagen upp till Paihia. Under bussfärden upp till Paihia stannade vi till för att se den kända kiwi-fågeln som nya zeeländarna är uppkallade efter. Första kvällen spenderades tillsammans med bussen på boendets bar med BBQ-kväll och musikquiz.

Dagen efter var vi inbokade på en dagsutflykt till Cape Reinga som är Nya Zeelands nordligaste punkt. På vägen upp stannade vi till vid ett litet skogsområde, där några personer arbetade för att bevara ett speciellt träd som heter Kaori. Ett mycket tråkigt stopp enligt oss, men det var några pensionärer som verkade gilla det. Sedan fortsatte vi upp mot Cape Reinga där Tasmanska och Stilla havet möts. Molnen låg väldigt lågt så det var tyvärr dålig sikt, men tydligen är det alltid på det viset. Vi åkte sedan till 90 Miles Beach och testade på Duneriding. Man fick åka på magen på en surfingbräda nedför höga sanddynor. Bussen åkte ett antal mil på sandstranden med stopp för snäckletande och fotografering, innan den återvände mot Paihia.

Efter kvällsmaten gick vi iväg till en närliggande bar och spelade lite biljard. Det var ett trevlig litet ställe med kareoke, jukebox och utlottning av priser. Senare på kvällen var det dags för Limbo-tävling. Efter att ribban hade sänkts ett par snäpp var det dags för final. Fridolf vs en tjej från Canada. Fridolf var den enda som lyckades ta sig under den lägsta nivån och vann 10 två för en aktiviteter i Paihia. Det var allt ifrån Skydive, Bungy Jump till gratis internet.

Vi kommer att vara kvar ytterliggare tre dagar i Pahia innan vi återvänder till Auckland. Det återstår att se ifall någon av 241 aktiviteterna kommer till användning.



En enbent kiwi.



Nikola på den nordligaste platsen.







// Fridolf och Nikola

Jag har nu spenderat tre veckor för mig själv på resande fot. För mig själv innebär dock inte att jag har varit ensam. Från första dagen har jag varit omringad av underbara, underhållande, trevliga, och underliga människor. Jag har lärt känna mycket folk med alla tänkbara positiva och negativa personligheter. De flesta personer som reser med bussbolag som Stray eller Kiwi Experience reser på egen hand, vilket passade mig väldigt bra. Många sociala själar som hellre tillbringar en kväll med att lära känna nytt folk, istället för att låsa in sig på rummet och läsa en bok. Personerna på bussen förändras dagligen, i och med att man har möjligheten att hoppa av och på bussen var man vill längs resrutten. Somliga personer är sköna att mista längs vägen, medans man sörjer när personer man tycker om som har glimten i ögat avlägsnar. Jag skiljdes ifrån tjejerna från Göteborg i Queenstown vilket var trist, men jag hoppas ni kom med ert flyg. Till och med Rob tyckte det blev lite tomt på bussen när Team Sweden splittrades och de flesta stannade kvar i Queenstown.

När bussen lämnade Queenstown i söndags var vi enbart tolv personer. Få personer i en liten buss innebär bättre sammanhållning som är positivt. Färden gick mot Christchurch som är den näst största staden i Nya Zeeland. Större delen av dagen spenderades i bussen, med några mat- och fotostopp. Jag tycker personligen Christchurch var en ganska ful och trist stad. En eftermiddag och natt var tillfredsställande nog. Väldigt många hoppade av bussen för att fortsätta sin resa med flyg till Australien. Med endast fyra personer kvar från gårdagen, plockade vi upp en norrman och två fransyskor. Hela sju personer och en busschaufför fortsatte färden mot Kaikoura. En stad känd för valsafarin, kräftfiske och som dessutom erbjuder turister möjligheten att simma med sälar. En liten stad med fina omgivningar, som i stort sett hade en huvudgata. En stad som tilltalade mig, och placerade sig på toplistan över favoritstäder i NZ. Jag gjorde en 2-3 h lång promenad runt en halvö, där man gick förbi en sälkoloni och kunde skåda vilda sälar som simmade och solade på stenar.

Idag har varit en händelselös dag. Vi åkte till Picton och hade några avkopplande timmar innan vi åkte med färjan över till norra ön. Vi är hela tre personer från bussen här i Wellington, varav en åker till Auckland tidigt imorgon. Efter att ha varit omringad av folk hela tiden på bussen kändes det lite tomt när jag kom fram till Wellington. Lite uttråkad slog jag mig ner vid en dator och möttes av ett mail från Nikola. Han var beredd att lämna farmen och undrade om jag hade lust att möta upp honom. Gissa svaret?, slängde på mig headsetet och skypade. Efter några minuter var det spikat och klart. Jag kommer att möta Nikola på järnvägsstationen imorgon klockan 12, och jag är återigen på strålande humör. Jag bor på Nomads Capital som är ett trevligt boende, delar rum med 10 personer och det är fruktansvärt stökigt. Morgondagens planer är att besöka nationalmuseumet innan Nikola anländer, så jag ska försöka komma till sängs lite tidigare. Lika bra att sätta mig vid en dator nu och ladda upp blogginlägget, innan jag har skrivit en hel självbiografi.
 

En tuff och fräsig liten buss.













Kaikoura



Picton

// Fridolf

Innan vi kom fram till Dunedin stannade vi i Curio Bay och spanade efter vilda sjölejon. Riktig häftigt och vi hittade två stycken, som blev lite aggressiva efter för mycket fotande, så vi lämnade stranden och fortsatte mot Dunedin. Väl framme började vi med att åka till Baldwin Street, som är världens brantaste bebodda gata. Efter att ha gått hela gatan upp för att fotografera åkte vi till hotellet.

Det blev en lugn eftermiddag/kväll då jag, Malin och Linnéa (Team Sweden) gick ut och flanerade på stan och avslutade med att äta väldigt god thai-mat. Till skillnad från i Thailand och Malaysia åt jag en efterlängtad chicken-cashew.

Nu är jag tillbaka i Queenstown igen. Det skulle bli sista kvällen med Team Sweden igår, men jag vaknade av att Malin & Linnéa knackade på dörren och hade missat morgonbussen, så nu blir det att spendera ytterligare en dag tillsammans.

Jag åker till Christchurch imorgon, så får vi se vad som händer. Börjar känna mig klar med södra ön, så planerna lutar åt att dra mig tillbaka mot norra ön och förhoppningsvis möta upp LNJ. Tyckte Mimmis tankte om en NZ-kväll med bilder lät bra, så jag lovar att ordna en sådan. Ta hand om dig i Bergen :)

// Fridolf från en väldigt varmt Queenstown (Tyckte jag hörde att det var närmre 40 grader igår)

Lämnade Queenstown 06.45 på tisdagsmorgonen. Vi var bara 16 personer i en buss för 40, så nu är vi återigen en liten mindre grupp, vilket är roligare. Började dagen med att åka till Milford Sound som är en av Nya Zeelands mest kända nationalparker. Där åkte vi en två timmar lång båttur på en fjord. Väldigt fin nationalpark, men ingen som gjorde något speciellt intryck på mig. Naturen var fin, men det var inte så stor skillnad mot att bara åka med bussen på en vanlig väg, så jag tycker det var en liten turistfälla. Bilvägen för att komma till Milford Sound var mycket häftigare än själva nationalparken. Vi fick åke genom en lång tunnel, på slingriga vägar nedför branta berg och se några fina spegelblanka sjöar.

Bussen åkte sen till boendet för natten, som låg i Tuatapere. Väldigt liten stad som var känd för att producera landets godaste korv. Boendet var riktigt bra och vi hade en American Pie filmkväll framför tv´n.

Åkte återigen tidig morgon med bussen, och var framme redan klockan 09 på nästa boende. För mig och några andra som har valt att inte åka över till Stewart Island, blir det bara en lugn och avkopplande dag i Invercargill, som är den största staden längst ner på södra ön. Imorgon åker vi till Dunedin, innan bussen återvänder till Queenstown på fredag. Tack för lite berättande kommentarer, hade även fått ett mail från Johan.

// Fridolf

Nu har jag spenderat tre dagar i Queenstown. En underbart vacker och härlig stad med enorma mängder turister. Riktigt rolig stad, med hundratals extrema och galna aktiviteter. Vi kom fram hit i lördags med bussen och det blev en krogrunda för att avtacka vår busschaufför. Dagen därpå blev det en lång och efterlängtad sovmorgon och enbart en lugn och mysig dag i staden.

När jag hoppade fallskärm och bungyjump var jag riktigt lugn och bara njöt av upplevelsen, men idag har jag för första gången fått uppleva en enorm rädsla. Jag anmälde mig till Canyon Swing. Den aktivitet som Filip & Fredrik gjorde när de besökte Nya Zeeland med "Grattis Världen". Det var en 15 minuters bilresa från Queenstown, med en fem minuters promenad för att komma fram till själva hoppavsatsen, som var en upplevelse i sig. Själva hoppavsatsen var belägen 109 meter över en flod på ett berg. Själva åkturen med 60 meter fritt fall och sen slungas ut i en 200 meter lång linbana i 150 km/h över floden var lagom pirrigt, men att samla mod för att slänga sig ut från 109 meters höjd med bara ett litet rep runt magen var extremt läskigt.

Om det är någon där hemma som har haft kontakt med de andra tre pojkarna blir jag glad av en kommentar som talar om att dem lever. Inte hört något från dem sen jag lämnade Lukas, så börjar bli lite orolig!







// Fridolf

Nu har jag precis kommit tillbaka efter heldagsvandringen på glaciären här i Franz Josef. Det blev att gå upp med tuppen och möta upp våra guider för dagen. Vi blev försedda med thermobyxor, varma jackor och is-skor, sen började vandringen. Det tog ett litet tag tills vi nådde fram till själva glaciären. Vi spenderade nästan 6h med att gå runt på isen. Det var hyffsat roligt, men inget jag kommer spendera mer pengar på. Nå för att det var en glaciär, men det var inte så extremt och häftigt som det verkade. Men det har varit en rolig dag, med både sol och snöfall.

Själva Franz Josef i sig, är nog det bästa med det här stoppet. Väldigt mysig liten "alpby". Men nu ska jag hugga tag i matlagningen innan det bär av mot afterskin..

Efter en båttur i höga vågor med många som blev sjösjuka, befinner jag mig på södra ön. Vi kom fram till Picton, där vår nya buss för södra ön väntade. Vi åkte till en vinprovning i Nelson, annars var det mest en resedag, och vi anlände framåt kvällen till Old Macdonald Farm. Det var en mysig camping som ligger 400 meter ifrån Abel Tasman National Park. Det blev en lugn och skön kväll med grillbuffé tillsammans vid en lägereld.

Dagen därpå sken solen och jag gick en fyra timmars vandringsled. Ytterligare än fin nationalpark, men till skillnad från de flesta andra i Nya Zeeland har den här fina sandstränder. Det kändes som jag var tillbaka i Malaysia för en dag, men dock orkade jag inte ta mig ett bad.

Efter två nätter på campingen i Marahau åkte vi vidare längs kusten ner till Barrytown. Det var en regnig dag och det finns två halvtimmes vandringar att göra, men jag kände inte för att blöta ner mig. Annars var det mest att sitta i bussen tills vi var framme i Barrytown. Vägarna här på västkusten är väldigt slingriga och krokiga, så man förflyttar sig inte så snabbt. Väl framme i Barrytown, som var ett öde ställe ute på landsbyggden med en sandstrand och ett värdhus där vi slog oss till ro, var det dags för Strayparty. Temat på festen var att alla killar skulle klä ut sig till tjejer och vice versa. Det var en rolig kväll med en malplacerad bartender (NLJ, ni får själva se henne sen!).

Efter en sen kväll lämnade inte bussen Barrytown före 12.30. Man fick möjligheten att gå upp vid nio på morgonen för att lära sig göra ett smycke i ben för 55 dollar, men det kändes inte riktigt som min grej, så jag tog en välbehövlig sovmorgon. Idag har vi stannat på ett museum som handlade om renjakt. Vi fick se en film när de fångade renar från en helikopter, och se på när en jättegris blev matad. Lite annorlunda, men ett roligt stop längs vägen.

Nu har vi kommit fram till Franz Josef som är en väldigt kall men mysig alpby. Imorgon ska jag på en heldagsvandring på glaciären. Det sägs att det kommer bli väldigt kallt och blåsigt, men förmodligen blir det en häftig upplevelse med många fina kort.

Vi ska stanna här i två nätter innan vi åker vidare till Makarora, där vi enbart ska tillbringa dag. Sedan kommer jag äntligen ner till världens mest äventyrsinriktade stad, Queenstown. Där blir det nog att stanna lite längre för att göra lite extrema attraktioner och vila ut sig i några dagar. Vädigt roligt att vara på resande fot med bussen, men tempot är högt och man hinner inte varva ner. Några dagar av ren avkoppling är efterlängtade just nu :)



Abel Tasman National Park

Fina bilvägar med vacker utsikt, men det tar sin lilla tid att ta sig fram.

Vad ska man säga? Bjuder på den :)

Busschauffören "Gump" utklädd till sjuksyster..

// Fridolf

Morgonen började med att jag åt frukost med en tjej från Japan. Hon tvingade mig att smaka "vegemite". Det var något jästextrakt som man bredde på mackan. Det är bland det äckligare jag har smakat haha. Smakade mögel och väldigt salt. Kinderna knöt sig på mig när jag fick in det i munnen, och japanskan fick sig ett gott skratt. Hon lurade även på en fransman det äckliga pålägget, som reagerade likadant som mig och langade fram sin nutellaburk. Sedan var det dags för min första dag med bussen. Vi åkte från Taupo till Tongariro national park. Vi var 16 personer i bussen och alla var anmälda att göra Tongariro alpine crossing. Det är en 18.5 km lång vandring som tar 7-8 h att gå. Den är utsedd till en av de bästa endagsvandringslederna i Nya Zeeland. Det var väldigt vacker natur och mycket påfrestande för kroppen. Vi började vandringen på 1100 meters höjd och gick en mil tills vi var på närme 1800 meters höjd. Vi paserade flera kratrar, berg och en del turkosblå sjöar. Det var så kallt uppe på toppen att det fanns snö kvar från vintern, så nu har jag kastat min första snöboll för iår :)

Efter att hela vår grupp hade kommit ner till återhämtningsplatsen, låg alla helt utmattade med skavsår och muskelvärk. Chauffören tog oss sedan till nattens boende, som var en mysig fjällstugeanläggning med utomhusbubbelbad. Efter att alla hade ätit och gjort sig iordning för kvällen, samlades vi i storstugan och drack öl och pratade. Det är en väldigt trevlig grupp med två tjejer från Göteborg, varav en är Caroline Brandt kopia, och sedan en del engelsmän, holländare, tyskar med mera.

Ska jag vara ärlig, är det faktiskt mycket roligare att resa på egen hand. Jag har aldrig pratat och lärt känna så mycket folk på sådan kort tid. Det är självklart roligt att resa med en kompis, men det känns som man spenderar för mycket tid med varandra utan att lära känna nytt folk.

Imorse fick vi lite sovmorgon och bussen lämnade boendet vid 9 på morgonen. Det har varit en heldag i bussen med enbart fika och lunchstop. Vi kom fram till Wellington vid 15, och bor på BASE. Jag har precis lagat mat tillsammans med en kille som heter Tim från Holland. Han är väldigt trevlig, men tyvärr ska han stanna har i Wellington och söka jobb. Nu ska jag snart ta en dusch, så ska vi förmodligen ut och pröva på nattlivet i huvudstaden :)

Imorgon åker vi en 3.5 h båttur till södra ön, och ska anlända till Abel Tasman National Park framåt eftermiddagen, där vi ska spendera två nätter. Bjuder även på lite fina bilder idag..



Manligt  :)



De tva tjejerna fran Goteborg



// Fridolf

Nu har vi åter samlats och splittras. Efter mina och Lukas två veckor i Hastings har vi nu splittras. Efter att bara ha fått plocka sparris i 2h, har Lukas gett sig av för att söka jobb i grannstaden Napier, där Nikola och Johan är. Jag har gett mig av på egen hand för att utforska Nya Zeeland, och befinner mig just nu i Taupo. Det är min favoritstad hitills här i NZ. Den ligger väldigt vackert belägen vid landets största sjö.

Jag har hunnit med att hoppa fallskärm från 12000 feet, närmre 4000 meter. Det var helt underbart härligt med väldigt fin utsikt över staden, sjön och Tongariro National Park. Jag har även hoppat Bungy jump över den vackra floden Waikato river. Båda upplevelserna är väldigt svårbeskrivna, men båda medför en skön adrenalinkick, som alla borde pröva på. För er som inte tror mig finns hoppet dokumenterat på dvd, men på grund av seg hastighet och långa stunder av oåtkomlighet av internet, hamnar det inte på utube förrens jag kommer hem. Som jag förövrigt gör den 13 december (Lucia) efter att jag bokat om mina flygbiljetter hem :)

Imorgon åker bussen mot Tongariro National Park, där det finns lite olika dagsvandringar man kan delta i. Vi kommer övernatta i en fjällstuga, innnan vi dagen därpå fortsätter resan ner mot NZ´s huvudstad Wellington. Sedan blir det att åka båt över till södra ön innan äventyret återigen tar fart.













// Fridolf från ett underbart Taupo!

Har kommer lite bilder fran Fridolfs och Lukas Bussresa med Stray.

Auckland:

 

Floden i Taupo:



Huka Falls:



Varmkalla i Rotorua:



Bild fran boendet i Raglan:



Bilder fran Hahei:

I morgon lämnar Johan och Lukas Sverige för att komma ner till KL och mellanlanda en dag innan resan går vidare till Nya Zeeland. Förhoppningsvis förstärks nu bloggen med två nya skribenter som kommer in som en frisk fläkt.

När det gäller Lukas kanske det var tur att han valde att hoppa över Malaysia denna gång och inleda resan i ett land med lite svagare sol. Han har ju tidigare visat sig vara lite känslig mot starkt solljus. Vad vi menar kan sammanfattas i en kort dikt och en bild.

Lukas gör rätt i att åka till ett svalare land
där han inte riskerar att bränna in en hand
För hans solkräm tar alltid slut
när den i väskan rinner ut




Nu när han ska ut och resa ett år får Johan hitta nya intressen istället för att följa TV-serier. Leka med burkar är ett alternativ.



//Fridolf & Nikola