Sihanoukville
Nu har vi varit i Sihanoukville i sex dagar, eller snarare på en av stadens många stränder. Jag skulle ljuga om jag sa att det har hänt mycket, dagarna har i sort sett uteslutande spenderats på rummet och stranden där vi tyvärr har fått allt för lite sol på oss. En av anledningarna att vi har blivit kvar här förhållandevis länge är att vi bor väldigt billigt. Vårt rum kostar sju dollar per natt för alla tre och då är det ändå ett relativt bra rum. Det överlägset billigaste och prisvärdaste vi har bott för på hela resan.
Stället vi är på tippas av många bli det nya Thailand och man kan säga som så att det redan är på god väg. Vart man än vänder sig finns det jobbiga påflugna försäljare och tuk-tuk-förare som inte ger sig efter ett nej och ifrågasätter varför man inte köper deras tjänst eller vara. I övrigt är det inte så uppbyggt men det finns potential att göra det större så mycket talar för att det kommer att gå samma öde som Thailand tillmötes och bli nya Gotland om ett par år.
I morgon lämnar vi Kambodja och åker vidare till Ho Chi Minh City eller Saigon eller vad man nu väljer att kalla det. Bussresan ska enligt uppgift ta runt 15 timmar och eftersom vi ska byta buss i Phnom Penh och dessutom korsa en gräns kommer jag vara glad om det stannar vid det. Vi kommer att vara i Vietnam till den nionde maj vilket tyvärr är lite för kort i mina ögon och det är troligt att vi inte åker till så många ställen utan förmodligen lägger tyngdpunkten på ett. Lite synd eftersom det finns många ställen längs Vietnams kust som jag skulle vilja åka till men det får bli en annan gång.
/Nikola
Kambodja
Nu har vi varit i Kambodja i några dagar och än så länge gillar jag detta land. Jämfört med till exempel Thailand är det fattigare, inte lika utvecklat och mindre turister, även om det finns många här också. Det gör att det är lugnare, mer avslappnat och inte lika många försäljare och de som finns kan ta ett nej på ett bättre sätt. Jag tycker även att folk är trevligare i allmänhet och de kan, trots att vi hade hört motsatsen, bättre engelska än thailändarna.
Vi inledde vår vistelse i Siem Reap som är mest känt för tempelruinerna som går under namnet Angkor Wat, även om det bara är en av de många ruinerna. Resan från Bangkok tog runt tolv timmar och var inte på något sätt annorlunda mot våra senaste bussresor, vilket vill säga ej fungerande luftkonditionering, en allt för liten buss där det fick ligga väskor i hela mittgången, samt ett exploderat däck mitt ute på landsbygden vilket gjorde oss stående i en halvtimme. Man börjar bli van nu. I Siem Reap hittade vi sedan resans hittills billigaste boende och det var bra kvalité på det dessutom. I övrigt visade det sig vara en ganska tråkig stad och det fanns inte direkt något att hitta på.
Efter två nätter i Siem Reap var vi den tredje dagen uppe halv fem på morgonen för att se soluppgången vid Angkor Wat. Det var skönt att vara där så pass tidigt eftersom vi slapp undan den värsta strömmen av människor och vi slapp den värsta värmen, i alla fall en liten stund. Resten av förmiddagen gick vi runt bland tempelruiner och många var väldigt häftiga men efter några timmar började allt se likadant ut och det var minst 35 grader ute så vi blev inte långvariga.
Dagen efter åkte vi med buss vidare mot huvudstaden Phnom Penh. Jag har lite svårt att bestämma mig vad jag tycker om den här staden, den är mer sliten och smutsigare än andra storstäder i området, men det är någonting jag gillar, jag vet inte vad, det är bara en känsla. Kanske faktumet att det inte finns ett McDonalds eller SevenEleven i varje gathörn och att den genom alla dessa faktorer känns lite mer främmande, helt enkelt mer asiatisk.
Om vi genom Angkor Wat upplevde Kambodjas stolta historia upplevde vi idag Kambodjas hemska och tragiska historia. Vi besökte idag S-21, före detta fängelse och plats för tortyrfyllda förhör, idag museum, samt Killing Fields, platsen dit fångarna togs för att avrättas. Detta skedde under andra hälften av 1970-talet då Khmer Rouge utförde en omfattande utrensning av vissa delar av befolkningen. Jag har lite svårt att sätta några ord på det jag såg idag, det kändes mest hemskt att se. Killing Fields är före detta massgravar och nu har alla kranium som hittats, vilket är tusentals, ställts ut i en minnesbyggnad tillsammans med offrens kläder. Jag kunde omöjligt ta in omfattningen av vad jag såg. S-21 var mer intressant eftersom det fanns utställningar om historian och människoöden, men även det var så klart tragiskt. Nu använder jag förmodligen fel ord men jag uppskattade ändå att se det, jag skulle rekommendera alla som kommer hit att göra det, även om risken är stor att man hamnar i en sorglig sinnesstämning.
I morgon lämnar vi Phnom Penh och åker ned till Sihanoukville vilket är en kuststad. Dags för sol och bad igen vilket var över en vecka sedan sist så det ska bli skönt att komma till kusten igen. 
/Nikola
