Sydostasien

Nu har vi varit i Sihanoukville i sex dagar, eller snarare på en av stadens många stränder. Jag skulle ljuga om jag sa att det har hänt mycket, dagarna har i sort sett uteslutande spenderats på rummet och stranden där vi tyvärr har fått allt för lite sol på oss. En av anledningarna att vi har blivit kvar här förhållandevis länge är att vi bor väldigt billigt. Vårt rum kostar sju dollar per natt för alla tre och då är det ändå ett relativt bra rum. Det överlägset billigaste och prisvärdaste vi har bott för på hela resan.

Stället vi är på tippas av många bli det nya Thailand och man kan säga som så att det redan är på god väg. Vart man än vänder sig finns det jobbiga påflugna försäljare och tuk-tuk-förare som inte ger sig efter ett nej och ifrågasätter varför man inte köper deras tjänst eller vara. I övrigt är det inte så uppbyggt men det finns potential att göra det större så mycket talar för att det kommer att gå samma öde som Thailand tillmötes och bli nya Gotland om ett par år.

I morgon lämnar vi Kambodja och åker vidare till Ho Chi Minh City eller Saigon eller vad man nu väljer att kalla det. Bussresan ska enligt uppgift ta runt 15 timmar och eftersom vi ska byta buss i Phnom Penh och dessutom korsa en gräns kommer jag vara glad om det stannar vid det. Vi kommer att vara i Vietnam till den nionde maj vilket tyvärr är lite för kort i mina ögon och det är troligt att vi inte åker till så många ställen utan förmodligen lägger tyngdpunkten på ett. Lite synd eftersom det finns många ställen längs Vietnams kust som jag skulle vilja åka till men det får bli en annan gång. 

/Nikola

Nu har vi varit i Kambodja i några dagar och än så länge gillar jag detta land. Jämfört med till exempel Thailand är det fattigare, inte lika utvecklat och mindre turister, även om det finns många här också. Det gör att det är lugnare, mer avslappnat och inte lika många försäljare och de som finns kan ta ett nej på ett bättre sätt. Jag tycker även att folk är trevligare i allmänhet och de kan, trots att vi hade hört motsatsen, bättre engelska än thailändarna.

Vi inledde vår vistelse i Siem Reap som är mest känt för tempelruinerna som går under namnet Angkor Wat, även om det bara är en av de många ruinerna. Resan från Bangkok tog runt tolv timmar och var inte på något sätt annorlunda mot våra senaste bussresor, vilket vill säga ej fungerande luftkonditionering, en allt för liten buss där det fick ligga väskor i hela mittgången, samt ett exploderat däck mitt ute på landsbygden vilket gjorde oss stående i en halvtimme. Man börjar bli van nu. I Siem Reap hittade vi sedan resans hittills billigaste boende och det var bra kvalité på det dessutom. I övrigt visade det sig vara en ganska tråkig stad och det fanns inte direkt något att hitta på.

Efter två nätter i Siem Reap var vi den tredje dagen uppe halv fem på morgonen för att se soluppgången vid Angkor Wat. Det var skönt att vara där så pass tidigt eftersom vi slapp undan den värsta strömmen av människor och vi slapp den värsta värmen, i alla fall en liten stund. Resten av förmiddagen gick vi runt bland tempelruiner och många var väldigt häftiga men efter några timmar började allt se likadant ut och det var minst 35 grader ute så vi blev inte långvariga.

Dagen efter åkte vi med buss vidare mot huvudstaden Phnom Penh. Jag har lite svårt att bestämma mig vad jag tycker om den här staden, den är mer sliten och smutsigare än andra storstäder i området, men det är någonting jag gillar, jag vet inte vad, det är bara en känsla. Kanske faktumet att det inte finns ett McDonalds eller SevenEleven i varje gathörn och att den genom alla dessa faktorer känns lite mer främmande, helt enkelt mer asiatisk.

Om vi genom Angkor Wat upplevde Kambodjas stolta historia upplevde vi idag Kambodjas hemska och tragiska historia. Vi besökte idag S-21, före detta fängelse och plats för tortyrfyllda förhör, idag museum, samt Killing Fields, platsen dit fångarna togs för att avrättas. Detta skedde under andra hälften av 1970-talet då Khmer Rouge utförde en omfattande utrensning av vissa delar av befolkningen. Jag har lite svårt att sätta några ord på det jag såg idag, det kändes mest hemskt att se. Killing Fields är före detta massgravar och nu har alla kranium som hittats, vilket är tusentals, ställts ut i en minnesbyggnad tillsammans med offrens kläder. Jag kunde omöjligt ta in omfattningen av vad jag såg. S-21 var mer intressant eftersom det fanns utställningar om historian och människoöden, men även det var så klart tragiskt. Nu använder jag förmodligen fel ord men jag uppskattade ändå att se det, jag skulle rekommendera alla som kommer hit att göra det, även om risken är stor att man hamnar i en sorglig sinnesstämning.

I morgon lämnar vi Phnom Penh och åker ned till Sihanoukville vilket är en kuststad. Dags för sol och bad igen vilket var över en vecka sedan sist så det ska bli skönt att komma till kusten igen.















/Nikola

Efter att knappt ha skrivit något på flera månader kan jag inte sluta nu och skriver mitt tredje inlägg för dagen. Det fanns i och för sig mycket att skriva ikapp. Efter att ha sovit länge på morgonen gav vi oss ut för att först och främst köpa bussbiljetter till Kambodja och sedan ta en närmare titt på Bangkok, eller i alla fall den delen vi befinner oss i. Vi hade dock missat att Songkran-festivalen fortfarande pågår. Om jag inte har förstått det helt fel är Songkran det thailändska nyåret och det firar man genom att kasta vatten på varandra. Vi hade redan till en liten del upplevt det på Koh Tao där vi fick en skopa vatten över oss då och då, men det var ingenting mot vad som nu väntade. Khao San Road, gatan där vi bor, var helt full av människor och i stort sätt alla hade vattenpistoler, vattenflaskor och hinkar att blöta ned varandra med. Dessutom smetade de in varandras ansikten i lera. Vi förstod att vi skulle bli blöta och det blev vi. Det gick inte en minut utan att vi fick vatten över oss eller lera i ansiktet, men det var bara kul och det var glada miner överallt så det var en häftig upplevelse. Varför gör man inte sådant i Sverige? Tänk vad kul det skulle se ut om alla på Linköpings gator under en dag skulle spruta vatten på allt och alla. Jag har en känsla att det inte skulle vara lika glada miner som här.

Vi lyckades i alla fall genomblöta ta oss in på en resebyrå och köpa bussbiljetter så nu åker vi till Siem Reap i Kambodja i övermorgon. Songkran slutar idag och vi tänkte att det kunde vara kul att gå runt lite i Bangkok utan att bli överfallen med vatten, så vi stannar en dag till.

Vår tredje och sista ö under vår vistelse i Thailand var Koh Tao där vi stannade i tre dagar. Koh Tao var den minsta ön och kanske också den finaste även om stranden där vi bodde inte var något att hurra för. Den var så pass långgrund att man kunde gå ut 100 meter och fortfarande bara ha vatten till vaderna. Vädret var dock en stor förbättring sedan tidigare, för första gången i Thailand var det riktigt soligt.

Koh Tao är mest känt för dykning, om det beror på att det är fint eller att det är ett av de billigaste ställena i världen att göra det vet jag inte, men ingen av oss kände för det. Vi åkte på en tur runt ön och snorklade istället. Det var kul att göra något annat, men själva snorklingen var jag inte så imponerad av. Vi såg förvisso hajar men min lilla tidigare erfarenhet av snorkling sa mig att det inte var något speciellt med detta. Vi åkte även till ett ställe som tydligen ska vara världskänt för att det är tre öar som man kan gå emellan. Samma sak där, jag gick mellan öarna för sakens skull och det var väl fint, men det var ju ingen skillnad mot alla andra fina öar i Thailand. Nu börjar jag låta för negativ så jag avslutar med att säga att jag i alla fall var nöjd med dagen.

Igår var det dags att lämna Koh Tao och åka upp till Bangkok som tydligen ska vara ganska livat för tillfället. Vår öppna biljett hade tagit oss hit, men nu var det stopp. När vi skulle lösa in den fick vi veta att företaget som vi hade köpt den av var svartlistat eftersom de inte betalar vidare och vår biljett var därför inte giltig. Eftersom jag inte kunde numret till den thailändska versionen av allmänna reklamationsbyrån fanns det inte något annat alternativ än att köpa nya biljetter till Bangkok. Efter cirka tre timmars båtresa och sju timmar på en alltför varm buss var vi framme i Bangkok. Vi gick till Khao San Road, huvudgatan för vår sort, för att leta efter någonstans att bo. På vägen såg jag en bar där folk satt och tittade på en fotbollsmatch och jag insåg då att vi hade kommit fram tidigare än vi skulle och att Liverpools match mot Chelsea fortfarande pågick. Det var fem minuter kvar och Liverpool behövde ett mål till för att gå vidare. Jag såg att Johan och Lukas gick vidare och jag kunde i den situationen inte bry mig mindre, men när några minuter senare matchen och min dröm om en vändning var över kunde jag inte hitta dem någonstans och jag trodde att jag skulle få hitta boende själv för natten, men jag tänkte lite logiskt och gick tillbaka dit vi skildes och där träffade jag dem och de hade fixat boende så allt löste sig bra.

Nu återstår det att se vad vi hittar på i Bangkok idag. Högst på prioriteringslistan ligger att köpa bussbiljetter till Kambodja dit vi förmodligen åker i morgon. Kambodja ser jag verkligen fram emot att åka till, det finns flera saker jag vill se där och jag antar att det kommer vara lite annorlunda mot Thailand, förhoppningsvis till det positiva.

Efter fyra dagar på Koh Samui åkte vi som planerat vidare till Koh Phangan, en något mindre ö som mest är känd för Full Moon Party, en stor fest på stranden som varje månad lockar tusentals personer. Det var också huvudanledningen till varför vi var där. Vi hittade boende ganska så avlägset på en lite mindre strand som heter Haad Yao, men det var både resans hittills finaste strand och finaste boende. Det var ett nyöppnat hotell precis vid stranden som hade specialpriser för att locka dit folk och vi hade nog knappast haft råd att bo på ett sådant ställe annars. Vi behövde till vår förvåning även bara betala ungefär hälften vad vi hade räknat med när vi skulle betala för våra måltider. Om det var specialpris även där eller om de hade räknat fel vet jag inte, men jag klagade inte.

Tyvärr regnade större delen av vår tid på Koh Phangan bort och därför spenderades mycket tid på hotellrummet. Även dagen för Full Moon Party regnade det i stort sett oavbrutet men vi åkte självklart dit i alla fall. Eftersom vi bodde nästan en timme från händelsernas centrum blev det en lång resa dit, inklämda i en tuk-tuk fylld till bristningsgränsen. När vi kom fram hade chauffören helt plötsligt höjt priset med 50 baht (ca 12 kronor). Självklart en struntsumma för alla, men några av oss blev mycket upprörda över taxichaufförens sätt att agera. "Det är inte pengarna, det är principen", är ju ett uttryck som vissa av oss har hört förr. Det blev startskottet för ett mindre handgemäng, framför allt mellan en kanadensare och chauffören och det hela slutade utanför polisstationen där en polisman fick lösa tvisten vilket han gjorde till chaufförens fördel, enligt uppgift efter att ha blivit tilldelad två cigarettpaket. Hur som helst tog vi oss efter det ner till stranden som var full av människor och kantades av barer och där spenderades resten av natten. Dagen efter var det om möjligt ännu sämre väder än tidigare och vi lämnade i stort sett inte hotellrummet.

Bloggen dog i stort sett lika snabbt som den återstartade, men det var faktiskt inte bara mitt fel, jag skrev faktiskt ett inlägg men kunde inte lägga upp på grund av dåligt Internet. Hur som helst, sedan några dagar tillbaka är vi i Thailand, närmare bestämt Koh Samui. Vi åkte hit från Penang, vilket tog sin tid och var inte utan sina besvär. Vi började från Batu Ferringhi klockan halv fem på morgonen i minibuss. Det var en relativt behaglig resa fram till den thailändska gränsen och sedan vidare till Hat Yai. Enda bakslaget var att vi på gränsen fick veta att de har ändrat reglerna sedan jag var här i höstas och vi får bara stanna i femton dagar. Det slog ännu en gång sönder våra planer som har ändrats i stort sett dagligen sedan jag skrev senast, men det var nog egentligen bara bra för oss eftersom vi behövde dra ner lite på resmål.

I Hat Yai fick vi byta till en annan minibuss som skulle ta oss till Surat Thani. Den var inte i närheten lika bekväm, vi tre satt längst bak och trängdes och luftkonditionering var det sådär med. Chauffören hade inte säkerhet som högsta prioritet och gjorde en hel del omkörningar där man hade andan i halsen och en annan rolig sak var att när vi stannade för att ta en rast i tjugo minuter stängde han inte av bilen utan lät den gå på tomgång. Till slut kom vi i alla fall fram till Surat Thani där vi skulle boka färjan över till Koh Samui. Vi blev avsläppta utanför ett ställe där vi kunde göra det och efter mycket stressande från deras sida slutade det med att vi köpte en öppen biljett mellan tre öar och sedan vidare till Bangkok. Det var egentligen en ganska bra affär, det återstår bara att se om det funkar.

Efter att ha betalat för biljetten blev vi i stort sett påkastade på en buss som skulle ta oss till färjan. Bussen blev så småningom överfull med folk i hela gången. Efter en stund började bussen åka konstigt och något på den hade gått sönder, jag tror att det kan ha varit en punktering. Bussen åkte ändå vidare en stund innan den stannade. Efter en stund ville folk hoppa ur bussen och försöka lifta till färjeterminalen. Då kom det en ersättningsbuss som var betydligt mindre och hade ingen plats för baggage så alla fick tränga ihop sig tillsammans med sina väskor och det fick även sitta folk på taket. Johan och Lukas lyckades dock få skjuts med en bil och kom fram till snart avgående färjan innan bussen. De stod precis och dividerade om de skulle lämna mig bakom eller inte när bussen kom och vi hann till slut med färjan.

Färjan kom över till Koh Samui som den skulle, men väl där hade vi inte riktigt bestämt oss vart vi skulle ta vägen. Vi delade en taxi tillsammans med två svenska tjejer och vi åkte uppenbarligen till fel ställe för vi kunde inte hitta något bra boende. Därför åkte vi vidare till Chewang som är det största stället på ön och efter att ha gått runt i ungefär en halvtimme hittade vi till sist ett riktigt bra ställe att bo på.

Nu har vi varit på Koh Samui i tre heldagar och vi åker i morgon vidare till en ny ö, Koh Phangan. Dagarna här har till största del spenderats på stranden och kvällarna har i alla fall för min del spenderats i sportbarer. Det är ett helt okej ställe med många restauranger och nattklubbar. Stranden är även den okej men det är tyvärr ganska mycket skräp i vattnet.

Vidare har våra planer nu blivit lite klarare eftersom vi nu har bokat tre flygresor som vi måste lägga upp resten efter. Den 9 maj flyger vi från Ho Chi Minh till KL och den 17 maj flyger vi från KL till Bali med returresa den 29 maj. Däremellan får vi se vad som händer. Det blev ganska långt det här, men jag kommer ju inte tvinga någon att läsa det.





/Nikola