Sydostasien

Nu var det ett tag sedan någon av oss bloggade och det beror på att vi helt enkelt har haft dåligt med tid under tiden vi har rest runt på sydön. Jag tänker dock inte skriva i kronologisk ordning eftersom det största, i alla fall för min del, hände för bara några timmar sedan, då jag och Lukas slängde oss ut från världens tredje högsta bungyjump, The Nevis, i Queenstown. 134 meter högt och jag tror aldrig att jag har varit mer rädd i hela mitt liv. Jag hade egentligen ingen avsikt att göra ett bungyjump i Nya Zeeland när jag kom hit, bara tanken skrämde mig. När vi igår kom till Queenstown stannade bussen till vid en bro där det ursprungliga bungyjumpet finns. Där bokade Lukas in sig på The Nevis dagen därpå för att sedan börja tjata på mig att jag skulle göra detsamma. Jag stod emot i några minuter innan jag gick och bokade och betalade och jag var redan nervös. Nervositeten släppte dock under kvällen men den slog till ordentligt på plats. Lukas förlorade "sten, sax, påse" och fick hoppa först och jag skrattade gott åt hans hopp. Sedan var det min tur att komma fram och då var det inte lika roligt längre. Jag fick en mindre panikattack och började skaka och ge ifrån mig konstiga ljud, det finns på DVD, innan jag till slut hoppade, eller snarare föll över kanten. Själva hoppet var dock underbart och jag skulle utan tvekan kunna göra det igen. Lukas hade inte fått nog med adrenalin för dagen och gjorde även Nevis Arc som är en 120 meters swing.

Som det framgår av det inledande stycket är vi i Queenstown nu, efter att ha rest längst sydöns västkust i ungefär en vecka. Det var förra onsdagen vi kom över med färjan från Wellington och bussens första stopp var två nätter i Abel Tasman National Park. Johan och Lukas sysselsatte sig segling respektive kajak och hanggliding, medan jag höll i plånboken och bara vandrade omkring i nationalparken. Nästa stopp var Barrytown och de som brukade läsa Fridolfs blogginlägg kanske minns att bussen stannar där för en utklädningsfest. Jag klädde upp mig i en vacker prinsessklänning som jag oroväckande nog trivdes väldigt bra i, den var helt enkelt väldigt bekväm. Det blev en mycket rolig kväll med många roliga utklädningar.

Bussen gick sedan till Franz Josef som är en liten by som enbart är känd tack vare att det finns en glaciär där. Lukas och jag gjorde en heldagsvandring på glaciären medan Johan testade på isklättring. Jag vet att Fridolf inte var helt nöjd med glaciärvandringen men vi måste ha haft en bättre guide eller helt enkelt en annorlunda åsikt för vi tyckte alla att det var en upplevelse värd pengarna.

Sista stoppet innan Queenstown var Makarora som precis som Barrytown är en liten by med bara några hus som enbart verkar leva på att Straybussen stannar där. På kvällen var det dags för karaoke på den lokala puben där de lottade ut en gratis aktivitet i Queenstown bland dem som deltog. Jag skrev upp mig på ett antal låtar för att förbättra mina odds och mycket riktigt vann jag en aktivitet i form av River Boarding värt 129 dollar.

Nu har vi som avsikt att stanna i Queenstown i några dagar innan vi reser till den sydligaste delen av Nya Zeeland. Jag har inget planerat för dessa dagar, eventuellt använder jag min vinst, men med största sannolikhet väntar jag med det tills jag kommer till Queenstown nästa gång. 

/Nikola