Tillbaka i Malaysia
Två månader sedan jag bloggade sist och nu är det dags att ta tag i det igen. Som ni säkert förstår har det hänt mycket under den tiden där ett antal aktiviteter, händelser och flera ton äpplen har smitit emellan, men Nya Zeeland är nu ett avslutat kapitel så jag ser istället till nuet, och nuet är lika med Malaysia.
I lördags, efter sex månader minus en dag, var det dags att lämna Nya Zeeland. Det kändes självklart konstigt med tanke på att vi hade varit där så länge, men vi kände alla tre att tiden var kommen. Nu ska vi resa runt i Sydostasien fram tills den tredje juni då vi återvänder till Sverige, och jag tycker redan att det känns som att tiden är alldeles för knapp. Det vore bara lönlöst att delge några resplaner eftersom de ändras dagligen. Senast idag reviderades det senaste upplägget då vi insåg att vi ville besöka för många platser på för kort tid. Vi har ju alla olika ställen vi helst vill till så det är ett evigt kompromissande för att få det att gå ihop.
Första anhalt i Malaysia blev självklart Kuala Lumpur där allt var sig likt. Samma luftfuktighet, samma höga byggnader och samma tiggare, bokstavligt talat. KL är verkligen en stad med två ansikten, där ena sidan är de toppmoderna byggnader som har byggts i mindervärdeskomplex till Singapore och den andra är det slitna och fattiga. När vi idag lämnade KL såg jag till exempel människor bo under förhållanden jag inte tidigare har skådat med egna ögon, i trasiga skjul längs med järnvägen. Det fick mig åtminstone att sätta mitt gnäll om att svenska kronan har tappat i värde mot ringgit i perspektiv.
Som sagt var, vi lämnade KL idag, jag har varit där tilltäckligt för att kunna den staden nu. Vi första avsikt var att direkt ta oss till Thailand men då avstånden är lite för långa för att man ska kunna göra det på ett smidigt sätt utan att flyga, fick det bli en resa i nostalgins fotspår, det vill säga samma resa som jag och Fridolf inledde med i höstas. Tåg upp till Butterworth, för att sedan ta färjan över till Penang. Denna gång var turen på vår sida, tåget gick i tid och kom fram i tid, vi hann precis med sista bussen till Batu Ferringhi och nu sitter jag återigen på Babas Guesthouse där vi nu ska spendera minst fyra dagar.
/Nikola
